Tina trivs i traktorn i Ås

För tio år sedan gjorde Tina Nordström sin praktik på Reaxcers bergtäkt i Ås – sen kom livet emellan och traktorföraryrket lades på is. Men sen ett år är hon tillbaka på samma arbetsplats för att ta vid där hon en gång slutade.

Allt började med att Tina tog tjänstledigt från sitt dåvarande städjobb och för att provjobba hos en entreprenadfirma. Väl där föddes ett intresse för maskiner som fick henne att söka en utbildning i Bräcke. Men studierna avslutades mitt under en lågkonjunktur och hon fick bara ströjobb, så hon återvände till städjobbet. Och där blev hon kvar längre än vad hon hade tänkt sig.

– Det kom en massa annat i vägen: renoveringar, jag skaffade barn, och lite jobbiga händelser i livet. Jag trivdes även bra på mitt gamla jobb. Sen en dag upptäckte jag att “shit, nu har det gått tio år!” Så jag kollade upp några traktorförarjobb och fick faktiskt jobbet där jag gjorde min praktik, säger Tina.

Utmaning att börja om

Även om Tina är utbildad har hon egentligen aldrig jobbat praktiskt som traktorförare. Och när hon väl började i Ås ifjol fick hon lära sig vissa saker på nytt.

– Det var lite ringrostigt i början. Vissa grejer satt, men varje dag var en utmaning. Jag försöker vara engagerad hela tiden, det måste jag vara eftersom jag är ganska ny. Jag är väldigt nyfiken och vill lära mig mycket, vilket leder till att jag ställer väldigt många frågor, säger Tina.

Idag kör hon grus- och krossmaterial från bergtäktens grusproduktion. En del av det lastar hon upp i täktens egna depåer i väntan på försäljning, annat lastas på lastbil för vidare transport till kunder ute i länet.

Spring i benen på rasen

Tina berättar att det är en stor skillnad mellan traktor- och städyrket när det kommer till hur mycket man rör på sig. På hennes gamla jobb var det full fart hela dagarna och minuterna som hon satt ner kunde räknas på ena handens fingrar. Som traktorförare ser det annorlunda ut: det kan bli väldigt stillasittande dagar i traktorhytten och motionen uteblir. För att kompensera försöker Tina röra på sig under rasterna.

– Jag tar en liten tur till “jordtippen”. Det blir lite lättare intervallträning, för jag vill heller inte bli genomsvettig eftersom jag ska sätta mig i traktorn efteråt. Ibland gör jag lite benböj också när ingen ser, säger hon och skrattar.

Som tjej är Tina underrepresenterad i sin bransch och hon hoppas att fler kvinnor ska söka sig till yrket.

– Branschen kan vara lite klurig att komma in i som tjej. Men det finns ett nätverk med tjejer som är med i facket, och där brukar det anordnas träffar. Det har varit jättebra tycker jag.